Den vackra pärlan är en organisk ädelsten som uppstår naturligt i pärlmusslan. När ett irriterande ämne kommer innanför skalet bildas det skyddande lager av kalcium. När lagren byggs upp uppstår en vacker skimrande effekt som kallas för pärlans orient.

Färgen på pärlorna bestäms av vilken färg snäckans innerskal har (pärlemor). Det finns naturligt färgade pärlor i vita, rosa, gråa, svarta, blåa, guldiga och gröna nyanser.

Man färgar ofta in framförallt sötvattenpärlor i många olika färger genom att doppa dem i färgbad.

Saltvattenspärlor

Pärlor som odlats i saltvatten trivs bäst i varmare hav runt ekvatorn. Pärlmusslorna är mycket känsliga för temperaturskillnader och föroreningar i vatten. Det är ett mycket mödosamt arbete at se till att musslorna har de perfekta förhållanden för att bilda pärlor.

Naturligt uppkomna pärlor är idag mycket ovanliga, de flesta är framställda i pärlodlingar. Man för in en kärna (ofta pärlemor) i musslan. Långsamt bildas det ett pärlemorlager runt kärnan. Ju längre pärlan ligger i vatten desto tjockare blir pärllagret. Nackdelen med ett tjockare skal är att pärlan kan bli ojämn i formen. Ibland skördas därför pärlorna för tidigt och får en sämre kvalité.

Sötvattenpärlor

I Kina odlas idag stora mängder sötvattenspärlor. I sötvattenmusslan kan man odla upp till 10 pärlor samtidigt. Efter ett år har det skapats en pärla på 6-8 mm. En mussla kan skördas som mest tre gånger under sin livstid. Skalet kan sedan användas till att skapa pärlemorprodukter. Sötvattenpärlan har ofta en oval eller risformad form.

Sötvattenpärlor håller inte alls samma kvalité som saltvattenpärlor och är därför billigare.

Hur värderas en pärla?

En pärla värderas främst efter storleken, färgen, skalet, formen och lystern.

Storleken- ju större pärla desto värdefullare

Färgen- de vita pärlorna är högst värderade

Skalet- ett tunt skal riskerar att flagna av. Det är därför viktigt att försäkra sig om att pärlan har odlats tillräckligt länge. En sötvattenpärla växer snabbare och har därför oftast tjockt skal.

Formen- den runda formen är mest populära. Andra vanliga pärlformer är barocka (ojämna), bouton (halva), dropppformad, ovala och tubformade pärlor.

Lyster- en pärla med många färgskiftningar (orient) och vacker glans är eftertraktade. Matta, kalkiga pärlor är inte lika värdefulla.

Hur ska man vårda pärlor?

Pärlan är ett organiskt material som är känslig för vissa ämnen.

–       Utsätt inte pärlan för parfym, kosmetika och hårspray.

-       Pärlan får inte torka ut så det är bra att ofta bära dem mot huden.

-       Ett pärlcollier som du använder mycket bör träs om en gång om året

-       Rengör pärlorna med en fuktad duk för att ta bort hud och kosmetika rester

-       Pärlan kan lätt få repor, bevara den därför i material som inte skadar pärlans yta.

Smaragden är en av världens dyraste och exklusivaste ädelsten. Den tillhör gruppen beryller. Namnet kommer från det grekiska ordet smaragdos som betyder grön sten. 

Den gröna färgen kommer från ämnet krom. Bara de finaste stenarna är genomskinliga, de flesta smaragder är mer eller mindre grumliga. 

Det finns många fyndigheter av smaragder, de största är ligger dock i Colombia, Brasilien och Zimbabwe. 

Smaragden här hård men kan skadas vid stötar. En särskild slipning "emerald cut" har skapats för att få fram det bästa egenskaperna hos smaragden.

Stenens speciella gröna färg har har fascinerat genom århundraden och stått som en symbol för växtlighet och livskraft. Smaragden har älskats av framstående män och kvinnor.  I sultanens Top Kapi- palats i Istanbul finns fantastiska smycken och dolkar beströdda med enorma smaragder. 

Ametist är den mest värdefulla stenen i kvartsgruppen. Färgen varierar från en ljusrosalila till djuplila. De mest värdefulla stenarna är starkt lila.

Fram till 1800 talet var ametisten en högt värderad sten i samma prisklass som de ädlaste stenarna: diamat, safir, smaragd och rubin. Stora fyndigheter av ametist i Sydamerika vid mitten av 1800-talet gjorde dock att priset föll.

Den lila färgen kommer av förekomst av järn i stenen. Vid upphettning ändrar ametisten färg till en ljusgul, rödbrun eller klar färg. Många citriner som säljs idag är upphettade ametister.

De största fyndigheterna är i Brasilien, Uruguay och Madagaskar.  

Man tror att namnet ametist kommer från de grekiska orden Amethustos som betyder "mot berusning". Den har därför använts som en amulett mot dålig påverkan av alkohol och andra substanser. Att ametisten är februaris sten är därför kanske inte så konstigt eftersom karnevaler och Mardi Gras-festivaler sker i denna månad. 

Den magnifika turkosen är en av världens populäraste ädelstenar som har haft en stor betydelse i århundraden.

De gamla egyptierna var väldigt förtjusta i stenen och använde den i amuletter, scarabéer och som pärlor i halsband. Tutanhkamons mask är täckt av turkoser och guld. Stenen blev så populär att man till och med utvecklade en sorts förhistorisk glas “fajans” för att imitera den.

I dag finns många turkosimitationer, färgad Howlit är ett exempel. Stöter du på "rekonstruerade turkoser" är det pulveriserad turkos som blandats med andra material.

Turkosen är generellt sett ganska porös. Det gör att de flesta stenar behandlas för att den ska glänsa mer och för att färgen ska djupna. I de flesta fall anses förbättringarna med olja och vax vara accepterad manipulation. Med moderna tekniker belägger man turkoserna med artificiella plastmaterial men det anses av många vara ett för stort ingrepp på turkosen.

Turkosen är känslig, unvik att utsätta stenen för vatten, kemikalier, parfym och sol. 

Den mest värdefulla stenen är den himmelsfärgade. Ju mer färgen glider mot grönt desto mindre värderad blir den.

Turkosen ses som en talisman mot onda krafter och sägs skydda mot ”det onda ögat”. Förr i tiden trodde man att om en turkos bytte färg när man bar den att det skulle hända bäraren något hemskt. Nu vet man att det är fullt naturligt att turkosen kan blekna eller byta färg pg a kemiska reaktioner.

Den största turkosbrytningen sker i Iran, USA, Mexiko och Afghanistan.

Oktobers månadssten är opal. Den fantastiska stenen har ett färgspel som kan sträcka sig från vit, rosa, turkos, blå, magenta, grön, rosa, brun och svart. Den ovanligaste färgen är en svart opal med röda färgelement. Den vanligaste opalen är vit med grönaktigt skimmer. 

Opalen är uppbygd av vattenhaltigt kiseldioxid. Eftersom vattnet efter en tid kan försvinna ur stenen kan den efter det lätt spricka. 

Australien är har den största gruvdriften av opal, staden Coober Pedy är välkänd för sin stora Opal urvinning.

Inom mytologin hade opalen länge ett mycket lyckobringande värde eftersom den mångfärgade stenen ansågs samla alla ädelstenars krafter. 

Under 1800- talet kom en novell ut som beskrev ett opalsmycke som olycksbringande. Snart fick opalen ett rykte om sig att föra med sig otur och död.

Opal är även stjärntecknet vågens sten.