Den magnifika turkosen är en av världens populäraste ädelstenar som har haft en stor betydelse i århundraden.

De gamla egyptierna var väldigt förtjusta i stenen och använde den i amuletter, scarabéer och som pärlor i halsband. Tutanhkamons mask är täckt av turkoser och guld. Stenen blev så populär att man till och med utvecklade en sorts förhistorisk glas “fajans” för att imitera den.

I dag finns många turkosimitationer, färgad Howlit är ett exempel. Stöter du på "rekonstruerade turkoser" är det pulveriserad turkos som blandats med andra material.

Turkosen är generellt sett ganska porös. Det gör att de flesta stenar behandlas för att den ska glänsa mer och för att färgen ska djupna. I de flesta fall anses förbättringarna med olja och vax vara accepterad manipulation. Med moderna tekniker belägger man turkoserna med artificiella plastmaterial men det anses av många vara ett för stort ingrepp på turkosen.

Turkosen är känslig, unvik att utsätta stenen för vatten, kemikalier, parfym och sol. 

Den mest värdefulla stenen är den himmelsfärgade. Ju mer färgen glider mot grönt desto mindre värderad blir den.

Turkosen ses som en talisman mot onda krafter och sägs skydda mot ”det onda ögat”. Förr i tiden trodde man att om en turkos bytte färg när man bar den att det skulle hända bäraren något hemskt. Nu vet man att det är fullt naturligt att turkosen kan blekna eller byta färg pg a kemiska reaktioner.

Den största turkosbrytningen sker i Iran, USA, Mexiko och Afghanistan.